Om boken: 2004 / Jacques Maritain (1882–1973), vår tids största religiöse filosof, grundaren, tillsammans med E Gilson, av neo-thomism, fokuserade inte så mycket på tankens historia, utan på utvecklingen av den thomistiska läran inom det egentliga metafysiska området. Exempel på denna typ av arbete, som återvänder till sfären av "perenn filosofi", presenteras i denna volym. I motsats till många filosofiska kändisar under 1900-talet, försöker Maritain inte ta till neologismens spektakulära språk; tvärtom drar han fördel av de klassiska kategoriernas oförtröttande rikedom. Hans allmänna inställning är räddande, utgående från en konfessionell syn på världen som ett kosmos som är rimlig i sin prototyp, vilket för den närmare intuitionen hos den ryska religiösa filosofin. Volymen innehöll också verk om konstteori och problem med konstnärlig kreativitet, födda som ett svar på surrealistiska experiment, som satte tänkaren i uppgift att återföra konsthistoriska tankar till de solida grunderna för metafysiken hos Platon, Aristoteles, Thomas Aquinos och relaterar till den moderna situationen inom konstnärlig kreativitet.